Skip to content

Tidskriften Subaltern

När det ska uttala smutsens namn reser språket ragg, börjar det stamma.

omslag_subaltern_2015_2_crop_webVarje ålder i människosläktets historia tycks ha varit en dockålder. Vi vet inte med exakthet när någon av våra förfäder eller släktingar för första gången bröt kvistarna av en gren och gav den drag av mänskligt eller djuriskt liv. Men vi vet att dockan, må det vara som leksak eller gudabild, sedan dess har följt oss som en ständig följeslagare och vidgat vår inbillningskraft.

Androider, automater, idoler, ikoner, fetischer, figuriner, sexdockor, mannekänger, marionetter, statyer, totemfigurer, robotar – alla dessa dockor visar den tillsynes oöverskådliga mängd användningsområden som vår arts äldsta leksak medfört.

Länge gick dockorna i våra spår. Vi var deras mästare. Men ska vi tro vår samtids mest ihärdiga och oroväckande rykten håller våra artificiella syskon på att tränga ut oss kött- och själsdroider från vår plats i skapelsehierarkin.

Vår art utgörs möjligtvis inte längre av marionettspelare som med stilfull suveränitet härskar över sig själva och naturen, men vi är likväl ett djur som gång på gång snubblar ut ur organismernas naturliga värld och som av en olycklig slump träder in i historien, där vi fabricerar en andra värld, en dockvärld.

Kanske är det därför enbart inom dockans hägn och domäner som vi kan förklara vad som gör människan till en människa: detta djur som ständigt skapar en andra natur och förlorar sig i sina egna skapelser.

 

Medverkande: Julia Bondesson, Edward Gordon Craig, Helena Eriksson, Gunnar Holmbäck, Erik Holmström, Heinrich von Kleist, Mari Lindman, Paul M. Malone, Victora Nelson, Marina Warner, Alexander Wireen

Annonser

%d bloggare gillar detta: