Skip to content

Tidskriften Subaltern

Allt som människan hittills har företagit sig och gjort var inget annat än ett NEDERLAG!!!! En ny civilisation! Omedelbart!

Monthly Archives: oktober 2019

h0223-l19356898

 

INTERVJU MED ANNE STEINER OM GULA VÄSTARNA

Subaltern 1-2 2019

Som docent i sociologi vid l’Université Paris Ouest Nanterre La Défense,forskar Anne Steiner om politiskt våld. På bokförlaget l’Échapée har hon publicerat två verk om de syndikalistiska upploppen: Le goût de l’émeute: manifestations et violences de rue dans Paris et sa banlieur à la ”Belle Époque”(Smaken för uppror: manifestationer och gatuvåld i Paris och i förorten under Belle Époque) och Le Temps des révoltes: Une histoire en carte postales des luttes sociales à la ”Belle Époque” (Revolternas tid: en historia om sociala strider under la Belle Époque på vykort). I samtalet med den franska nättidskriften Le Média Presse om de gula västarnas mobilisering återkommer hon till likheten mellan dem och de syndikalistiska rörelserna från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

 

***

”De gula västarna har blockerat både köpcentrum och varulager. Deras veckovisa demonstrationer i stadskärnorna resulterade i att den viktiga handeln inför jul och nyår minskade drastiskt. Dessa högtider, som hade kunnat upplösa rörelsen, minskade inte deras beslutsamhet att protestera det minsta. Här finns hoppet om att se rörelsen utvecklas till ett ifrågasättande av de vardagliga konsumtionsmönstren. Flera inom de gula västarna har framhållit att de inte frossade som traditionen påbjöd och att de föredrog att spendera högtiderna i de små stugorna som man uppfört i de ockuperade rondellerna, dessa mikroområden av självbestämmande. De har smakat på kamratskapen, som under de kommunis- tiska strejksoppköken från förr där man samlade in matvaror som man tillredde och åt tillsammans. Från de här icke tidigare upplevda erfaren- heterna, kommer nya konsumtionsmönster att kunna födas. Dessa nya livsmönster kommer att kunna leda till ett avståndstagande från de mass- producerade och ohälsosamma matvarorna som i sista hand även blir dyra, för att istället producera och byta det man behöver äta. Det handlar också om att tillverka eller återvinna kläder och andra föremål, att dela på vissa tillgångar såsom fordon. Allt detta på en lokal nivå, utan att passera de mekanismer som förvandlar allt som ges, lånas eller delas, till varor.”

Intervjun kan läsas i sin helhet här.

 

80-38

Not om kriget, spelen och politiken

Giorgio Agamben

SUBALTERN 1-2 2019

De agonala krigens sociala funktion är här uppenbar: det rör sig om att skapa allianser och philía mellan grupper som inte betraktar sig som fiender, utan snarare som xénoi i termens dubbla bemärkelse: främlingar och gäster. Vi kan därmed föreslå hypotesen – motsatt den som formuleras av Schmitt att kriget ursprungligen är en aspekt av den agonal-lekfulla funktionen, som är konsubstantiell med samlevnaden människor emellan, genom vilken förhållanden av integration och philía byggs mellan främmande grupper eller, inom ramarna för samma gemenskap, mellan olika åldersklasser. Kriget som vi känner det är i gengäld det dispositiv genom vilket den agonal-lekfulla funktionen fångas in av staten och omdirigeras för andra ändamål.

 

Här kan Agambens essä laddas ned.

ernstfuhrmann

Brev till Subaltern om Greta Thunberg

Jacques Camatte

Subaltern 1-2 2019

Jag kan konstatera att medieuppbådet omkring ”klimatkrisen” döljer de väsentliga problemen: fiendskapen, den dynamik som gör att man inte kan leva utan en fiende, undertryckandet av naturligheten, i synnerhet och i första hand hos barnen, förlusten av sinnligheten, flykten in i konstgjordheten och därmed ett djupt förverkligande av den process som gör arten föråldrad.

”Affären” Greta Thunberg illustrerar detta. Denna flicka har använt sig av klimatkrisens allvar för att formulera sin stora olycka: att inte erkännas i sin naturlighet. Hon har omedelbart rekupererats på denna nivå, först av sina föräldrar och därefter av vänner till dem, den gröna kapitalismens militanter. 

Gretas manifestation indikerar att en möjlighet har ”uppstått” bara för att omedelbart kvävas. Men därmed inte sagt att 1) Greta låtit sig kväsas fullständigt, under loppet av en djupgående splittring i henne (återupprepning än en gång av det som hon har upplevt) kan hon på nytt ifrågasätta sin väg, för hon har en stor makt; 2) att fenomenet inte skulle kunna uppstå igen och med större kraft.

Den progressiva och frigörande rörelse som skulle ta mänskligheten ur dess omyndighet har lett till en upplösning; den reaktionära, auktoritära håller männen och kvinnorna kvar i barnets stadium. De måste uppfostras, tillrättavisas. Framsteg och regression kompenserar varandra. Det får oss att se i vilken mån teorin om framsteget gör fiendskapen nödvändig och väcker den.

Det hindrar ändå inte att den eftergivenhet som blommar med autonomiseringen av kapitalformen möjliggör vad man skulle kunna kalla passiva revolter, revolter som kan breda ut sig och växa till djupgående ifrågasättanden inom ramen för en dynamik som inte är belastad av mystifikation.

 

Jacques Camattes brev till Subaltern kan läsas i sin helhet här.

 

 

 

 

30323

Sex som kulturell form: Sexdiskursens antinomier

Chris Chitty

Subaltern 1-2 2019

I en situation där våra liv i varje stund utsätts för ett bombardemang av lockrop från reklamen, av de senaste lyriska eufemismerna för sexualakten och av skvaller om någon bekants eller mediekändis otrohet, och där kritiken av sexualiteten blivit helt igenom institutionaliserad vardagsmat, så frestas man att säga något som alla egentligen redan känner till: Sex har blivit något olidligt banalt. Sexuella praktiker som en gång uppfattades som socialt marginella eller extrema har blivit till ämne för ett slags uttråkat, andefattigt kulturellt småprat och till in- stanser att bocka av på en växande politisk checklista över diverse personer som är i behov av ”tolerans”. Den tvångsmässiga besattheten av att i sitt tal och sitt lyssnande hålla igång en ständig diskurs om sexualitet, verkar vara ett definierande drag i en kulturell samtid som ännu befinner sig i eftersvallet av de sociala rörelser som på 1960-talet utmanade den för- härskande sexuella ordning och den sociala konformism som präglade den amerikanska och europeiska kulturen efter andra världskriget – något som indikerar att när de världsvana kosmopoliternas bondförstånd säger att ”inget är nytt under solen”, så missar de något väsentligt med denna kulturella form och de historiska betingelserna för dess uppkomst. Om det nu är så banalt – varför fortsätter sex att vara ett så förhäxande objekt för oss som kollektiv i vår kultur?

Texten kan läsas i sin helhet här.

04125801

FÖRORD TILL SUBALTERN 1-2 2019:

VÄRLD, LEK, VÄNSKAP: TILL EN KRITIK AV DET EKOLOGISKA MEDVETANDET

Vår planet tyngs av den kapitalistiska civilisationens industriella teknomassa och stora delar av biosfären håller på att sjunka ned i ett mänskligt tillverkat Hades. I denna värld där varje sommar är farligt nära ett nytt värmerekord sägs det vara enklare att föreställa sig undergången än ett annat sätt att leva. Denna tanke tog under en tid några stapplande steg mot en kritik av det rådande, men har idag blivit en tröttsam trop upprepad av aktivister, journalister, författare och politiker ad nauseam. Genom att betona det fantasiunderskott som gör oss oförmögna att tänka en tillvaro där fabrikscivilisationens Behemot är nedmonterad, och påpeka det verklighetsfrämmande hos alla som förnekar den pågående miljökrisen, vill man hävda allvaret i vår situation och framkalla en schism. Men hur djup kan en sådan konflikt bli när allt fler av katastrofens förkunnare bedriver ”propaganda för en planerad överlevnad – det vill säga för en mer auktoritärt förvaltad version än den som redan existerar”.

 

Hela inledningen till Subaltern 1-2 2019 kan laddas ned och läsas här: Subaltern_2019_1-2_Inledning

 

coal

Essä från Subaltern 1-2 2019:

Katastrofism: Förvaltning av katastrofen och hållbar underkastelse 

René Riesel och Jaime Semprun

”De som, när friheten är fullkomligt förlorad och helt försvunnen från världen, föreställer sig den och känner den i sitt inre, och ännu njuter av den, grips av avsmak inför underkastelsen hur väl man än styr ut den.”

Etienne de La Boétie,

Avhandling om frivillig underkastelse

Katastrofism kan laddas ned här: Subaltern_2019_1-2_Katastrofism