oktober 23, 2019 Jacques Camatte om Greta Thunberg
Brev till Subaltern om Greta Thunberg
Jacques Camatte
Jag kan konstatera att medieuppbådet omkring ”klimatkrisen” döljer de väsentliga problemen: fiendskapen, den dynamik som gör att man inte kan leva utan en fiende, undertryckandet av naturligheten, i synnerhet och i första hand hos barnen, förlusten av sinnligheten, flykten in i konstgjordheten och därmed ett djupt förverkligande av den process som gör arten föråldrad.
”Affären” Greta Thunberg illustrerar detta. Denna flicka har använt sig av klimatkrisens allvar för att formulera sin stora olycka: att inte erkännas i sin naturlighet. Hon har omedelbart rekupererats på denna nivå, först av sina föräldrar och därefter av vänner till dem, den gröna kapitalismens militanter.
…
Gretas manifestation indikerar att en möjlighet har ”uppstått” bara för att omedelbart kvävas. Men därmed inte sagt att 1) Greta låtit sig kväsas fullständigt, under loppet av en djupgående splittring i henne (återupprepning än en gång av det som hon har upplevt) kan hon på nytt ifrågasätta sin väg, för hon har en stor makt; 2) att fenomenet inte skulle kunna uppstå igen och med större kraft.
…
Den progressiva och frigörande rörelse som skulle ta mänskligheten ur dess omyndighet har lett till en upplösning; den reaktionära, auktoritära håller männen och kvinnorna kvar i barnets stadium. De måste uppfostras, tillrättavisas. Framsteg och regression kompenserar varandra. Det får oss att se i vilken mån teorin om framsteget gör fiendskapen nödvändig och väcker den.
Det hindrar ändå inte att den eftergivenhet som blommar med autonomiseringen av kapitalformen möjliggör vad man skulle kunna kalla passiva revolter, revolter som kan breda ut sig och växa till djupgående ifrågasättanden inom ramen för en dynamik som inte är belastad av mystifikation.
Jacques Camattes brev till Subaltern kan läsas i sin helhet här.
- Lämna en kommentar
- Posted under Uncategorized
Tidskriften Subaltern 
Kommentera