Skip to content

Tidskriften Subaltern

“Längtan efter fred”

oktober 22, 2019 Sex som kulturell form

30323

Sex som kulturell form: Sexdiskursens antinomier

Chris Chitty

Subaltern 1-2 2019

I en situation där våra liv i varje stund utsätts för ett bombardemang av lockrop från reklamen, av de senaste lyriska eufemismerna för sexualakten och av skvaller om någon bekants eller mediekändis otrohet, och där kritiken av sexualiteten blivit helt igenom institutionaliserad vardagsmat, så frestas man att säga något som alla egentligen redan känner till: Sex har blivit något olidligt banalt. Sexuella praktiker som en gång uppfattades som socialt marginella eller extrema har blivit till ämne för ett slags uttråkat, andefattigt kulturellt småprat och till in- stanser att bocka av på en växande politisk checklista över diverse personer som är i behov av ”tolerans”. Den tvångsmässiga besattheten av att i sitt tal och sitt lyssnande hålla igång en ständig diskurs om sexualitet, verkar vara ett definierande drag i en kulturell samtid som ännu befinner sig i eftersvallet av de sociala rörelser som på 1960-talet utmanade den för- härskande sexuella ordning och den sociala konformism som präglade den amerikanska och europeiska kulturen efter andra världskriget – något som indikerar att när de världsvana kosmopoliternas bondförstånd säger att ”inget är nytt under solen”, så missar de något väsentligt med denna kulturella form och de historiska betingelserna för dess uppkomst. Om det nu är så banalt – varför fortsätter sex att vara ett så förhäxande objekt för oss som kollektiv i vår kultur?

Texten kan läsas i sin helhet här.